Livet är som en bergodalbana även känslomässigt ...
Ibland känns det faktsikt okej men sen efter ett litet tag kan allt kännas för jävligt ...
Skönt att ha ett jobb att gå till där man inte behöver tänka på hur man mår för den tiden finns inte just nu i julhandeln .... men SEN när jag kommer till bilen så rasar allt många gånger.
Tårarna bara rinner och man känner att man mår skit igentligen.
Vet inte hur jag ska göra för att laga mig själv ... hur jag ska få mig själv att må bra igen ...
hur ska man gå vidare när man mår som man gör ...
Man blir lite ledsen oxså för man känner sig ensam ... tappade väldigt många vänner ( nästan alla ) när jag separerade från barnens pappa för två år sen.
Och nu har man träffat J:s vänner under dom här åren ... ja då händer samma sak igen ....
Jag har inte svårt att träffa nya vänner men det tar energi och det vet jag inte om jag har just.
Har väldigt mycket vänner men många är bara "ytliga" inga nära och kära som man behöver.
Så man får väl räkna med att man kommer känna sig ensam ett tag framöver.
När är det min tur ??
Puss å kram
Fröken H
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar